Förväntningar #1 – de mörka åren

Jag tror att en av nycklarna till ett bra lajv är att gå in med rätt sorts förväntningar och rätt i detta samanhang handlar om att ha förväntningar som ligger någotsånär nära vad lavjet har förmåga att leverera – både beträffande tema, spel och wow-faktor. Jag kommer att skriva några korta inlägg om detta. Detta första handlarom det här med inbördeskrig.

När jag bad er skriva karaktärer lade jag en speciell vikt vid ”de mörka åren” och er relation till detta och till mugglare. Det är möjligt att detta gjorde att någon eller några kände att ”här kommer ett lajv nedlusat med dödsätare (medlemmar av Nya skuggkabinettet) och fullt med dödlig action från början till slut. Detta var inte min avsikt men jag tror att varje Potter-lajv som utspelar sig efter Voldemort på något sätt måste relatera till det som hände eftersom det finns som ett bagage hos varje person, oavsett om de var född under de mörka åren eller inte. Jag exemplifierar med en kort text.

Disa bävade för frågorna på samma sätt som hon alltid gjorde varje gång hon sökte nytt jobb. Ja, faktiskt varje gång hon träffade nya människor över huvud taget. De ofrånkomliga frågorna kopplade till hennes namn. Disa Puke. ”Puke? Som i den Puke?”, kanske de skulle säga? Eller kanske ”Du är inte släkt med Gabriel Puke, möjligtvis?” Och då skulle hon behöva förklara. Förklara och urskulda sig. ”Jo, ha var släkt med Gabriel Puke. Han var hennes far. Nej, hon var bara barn när det hände. Nej, hon tog avstånd från det han gjorde och den han var. Nej, hon hade ingen kontakt med sin pappa idag. Viskande tornet tillät inga besökare.”. Bakom varje ansikte, bakom varje fråga dolde det sig potentiellt en historia och känslor hon inte hade någon kontroll över. Hade personen kanske blivit torterad av anhängare till hennes far? Låg dess familjer mördade i en omärkt grav någonstans på grund av beslut han fattat. Bar de fortfarande runt det hatet och sökte ett utlopp för det? Hade hon tur skulle det bara resultera i ogillande, misstänksamhet och en sorts tyst avståndstagande. I värsta fall skulle det resultera i en sjuklig fascination och ännu fler frågor – av den sorten man ställer till någon som varit med om en läskig olycka. Hur hon än gjorde var det mer eller mindre oundvikligt.

När Disa lämnade intervjun hade hon en klump i magen. Bokbindaren hon sökt jobb hos hade inte frågat några frågor. Han hade noterat hennes namn, det hade hon märkt, men han hade inte ställt några frågor alls. Bara tittat på henne över de halvmåneformade glasögonen. Hon hade fått jobbet. Efter några kontrollfrågor och efter en snabb blick på hennes meritförteckning hade han erbjudit henne anställning. Bara så där. Hon hade föreställt sig att hon skulle blivit glad men det enda hon kände nu var ett vagt illamående. Hade han gett henne jobbet på grund av vem hon var? Var han en av dem som fortfarande beundrade hennes far och i hemlighet verkade i hans anda? Hade han gett henne jobbet i någon sorts förväntan att hon skulle vara som honom? Hur hon än gjorde kom hon aldrig undan den skugga som kastades från det förgångna.

Så Mirabilis kommer nog inte att bli något nytt Slaget om Hogwarts men varje karaktär, gammal som ung, bär på arvet från den mörka tiden – och det kan man ju alltid spela på om man vill.

imageslike.com-large-1600-death-death-eater-by-rob-bliss

image credit: <a href=”https://www.flickr.com/photos/31803571@N02/10124245334″>Death Eater By Rob Bliss</a> via <a href=”http://www.imageslike.com”>free images</a> <a href=”https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/”>(license)</a&gt;

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s